Sabina Lundgren blev befriad från sorg, smärta och destruktiva tankar. Idag lever hon för att uppmuntra andra människor och sätter värde på både nuet och framtiden.

-Jag har räknat med Gud sedan jag var liten, berättar Sabina. Om något till exempel var försvunnet, så brukade jag fråga om vi skulle be, så en tro på bönens kraft har alltid funnits där.

-Vi var vid ett tillfälle, då jag var i 10-årsåldern, på en konferens med familjen och jag var med på ett barnmöte och hörde barnledarna prata om att bjuda in Jesus i sitt hjärta, för en personlig relation. Vi hyrde ett hus på konferensområdet och när jag kom hem efteråt låste jag in mig på toaletten, böjde knä där och tog emot Jesus i mitt hjärta. Det har varit en lång, utmanande och spännande vandring sedan dess.

Sabina tycker att hon trots många goda ord hon hört om Gud, under många år av sitt liv hade gått med en felaktig bild av Gud som sträng och krävande.

-Jag hade svårt att slappna av i Guds kärlek, kände prestation och jämförde mig med andra, men så kom jag till Arken 2006. När jag kom in genom dörren, kände jag Guds kärlek komma emot mig så påtagligt.

Sabina gick två år på upprättelselinjen och där förändrades Gudsbilden ordentligt och hon förstod att det handlar om villkorslös kärlek.

-Jag fick rätt syn på Gud och förstod hur han ser på mig.

Fick befrielse

Under andra året på upprättelselinjen fick jag gråta väldigt mycket för jag hade varit ganska stängd på insidan. Jag grät så mycket att jag brukade tänka att det ekar väl i salen. Sorg och smärtor rann ut med tårarna. I början på andra året så fick jag också bön för befrielse. Jag hade länge gått med självmordstankar men under befrielsebönen släppte detta och det har faktiskt inte kommit tillbaka, berättar en glad Sabina.

Något som Gud också gjorde på upprättelselinjen är att Sabina nu kan sitta avslappnad på t.ex. ett möte och inte måste ha någon hon känner bredvid sig.

-Jag minns från tidigare församlingar att jag var rädd för att sitta själv, men efter bibelskoletiden är jag otroligt avslappnad där jag sitter och tänker inte på vad andra tänker om mig. Jag upplevde också viss fruktan när jag var med och ledde lovsången i tidigare församlingar, men under och efter upprättelselinjen kunde jag slappna av när jag stod där framme.

Vill uppmuntra andra

Sabina tycker också att Gud har gett henne en starkare kärlek till andra människor och även kärleken till Gud har vuxit. Hon kan lättare ha nåd med sig själv när hon ser vad som ännu inte är helt. För också efter bibelskoletiden har hon periodvis haft stora inre processer och om vissa dagar är tunga, så går hon alltid upp med inställningen att den dagen göra skillnad för någon.

-Min mormor, som för några år sedan flyttade hem till Jesus, hade en tavla med en text hemma hos sig som löd ungefär: ”Ett leende kostar ingenting men det ger så mycket. Det berikar den som får det, men gör inte givaren fattigare.”

Sabina är en glad person och är mån om att andra ska få må bra och att uppmuntra människor ligger starkt på hennes hjärta och är något av en livsstil. Det profetiska är dyrbart för henne, något hon upplever att hon fått utveckla på Arken.

-En av mina systrar sade vid ett tillfälle att ett enda ord från Gud kan förvandla en människas liv, säger Sabina, som också berättar att hon haft perioder i livet när det varit riktigt mörkt. Ja, så mörkt att hon inte velat leva och inte kunnat se framtiden.

Tror på framtiden

-Men då har Gud tagit mig ut ur de svåra perioderna och jag har kommit igenom mycket rikare. Jag är otroligt tacksam till Gud för det. Gud ger inte upp om oss. Han har lovat att fullborda sitt verk! Gud har målat upp en ljus framtid för mig och han har också talat underbara saker om församlingen. Jag är övertygad om att det bästa alltid ligger framför tillsammans med Gud – men Han sade till mig vid ett tillfälle: ”De dagar som är nu, är lika dyrbara som de som kommer.” Det är en hemlighet i det, varje dag är en unik gåva att ta vara på, samtidigt som varje dag är med och lägger grunden för den framtid som Gud har förberett. Vi ska inte förlora “idag” genom att tänka att det är först “i framtiden” som livet kommer att bli dyrbart.

Och varje dag vill hon uppmuntra någon. Det kan vara att le mot busschauffören eller säga tack till expediten, kanske skicka ett kort till någon eller ge en liten gåva, bara som några exempel.

-Att vara vänlig och uppmuntra andra kostar mig egentligen ingenting. Men jag märker hur glada människor blir, och det ger mig en otrolig glädje tillbaka, säger Sabina.

Född: I Finland 1980

Familj: Maken Tomas, och lilla dottern Linnea

Gör: Jobbar som lärare

Tycker om: Människor från 0 till 100 år, lovsång och församlingen

Brinner för: Att uppmuntra och älska människor och se församlingen komma in i det Gud har.

 

Artikeln har ursprungligen publicerats i tidningen Helande Löv.